Släkten Aschan räknar sina rötter till landbofogden, Per Bengtsson, kallad Per i Aska, efter sitt boställe i Aska by, Tjärstads socken i Kinda härad i Östergötland ca 70 km söder om Linköping. Per i Aska avled i början 1650-talet och efterlämnade två söner Johan, född 1643, och Bengt, född 1648. Bröderna gick i skola i Linköping och studerade till präster i Uppsala. De antog som präster släktnamnet Aschanius (från Aska) efter födelseorten. Det var brukligt på den tiden att präster lade till en latinändelse i namnet, vanligen -ius, för att markera sitt yrke. Släkter som Cavallius och Fallenius är exempel på andra släkter som har präster i släkten och som har släktband med denna släkt Aschan.
Den yngste sonen Bengt, död 1692, blev komminister i Horn och Hycklinge i södra Östergötland. Han efterlämnade släktingar men denna gren anses utslocknad i mitten av 1800-talet, se vidare under släktträd. Den äldste sonen Johan blev, efter att ha varit regementspastor vid Östgöta infanteri, kyrkoherde i Rogslösa vid foten av Omberg i västra Östergötland fram till sin död 1707. Alla nu levande Aschan-ättlingar, tillhörande denna släkt, kan räkna sina rötter till honom och hans maka Beata Jönsdotter. Men föreningen är öppen för alla ättlingar till Per i Aska.
Det är sannolikt så att alla som heter Aschan i Sverige på ett eller annat sätt är släkt med Per i Aska och hans ättlingar. Det är med nuvarande forskningsläge inte helt klarlagt hur, men arbete pågår. Släktingar finns också i Storbritannien och USA.
I Finland finns också två Aschan-släkter. Båda släkterna synes ha uppstått i östra Finland inom triangeln St. Michel – Viborg – Borgå under första delen av 1600-talet. Det är oklart hur dessa släktnamn uppstod i Finland. Med nuvarande kunskaper kan man i varje fall inte utesluta att det finns en historisk möjlighet till samband med den svenska släkten Aschan (Per i Aska) även om detta inte framstår som mest sannolikt. Släktföreningen Aschan har sedan många år kontakter med den finska Aschan-släkt som utvecklats i den finlandssvenska kulturen.
Namnet Aschan förekommer i Norge, Danmark och Österrike. Om dessa har släktband till Sverige är för närvarande inte känt. Det finns släktingar som ”försvann” ut i Europa på 1800-talet.
Det är en historisk utmaning för oss alla med namnet Aschan, som efternamn eller i blodsbanden, att forska vidare i våra rötter. Kanske kan vi finna några nu saknade historiska länkar som knyter oss närmare varandra.
Släkten Aschans vapen, beskrivning och ursprung
Det aschanska vapnets ursprung är höljt i dunkel men kan troligen hänföras till kvartermästaren vid Östgöta Rytteri Jöns Aschan (1690-1743). För detta talar att vapenskölden kröns av en hjälm, en krigisk symbol med stängt visir, detta var kutymen för ofrälse (ej adliga) män, adeln hade öppet visir.
Borgerliga vapen är kända i vårt land sedan 1300-talets början och var under 1600- och 1700-talen vanliga. Adeln hade förbehållits rätten till vissa rangtecken, såsom kronor och sköldhållare (gripar, lejon eller vildmän på ömse sidor om vapenskölden) och öppen hjälm. En viss okynnesanvändning av adelsmarkörer föranledde en förordning år 1762, ”Emot Adelig Skölds eller Öpen Hjelms brukande af Ofrälse Män”.
Den aschanska vapenskölden avbildar ett askträd, och är krönt av hjälm med följdriktigt stängt visir. Hjälmduken slingrar sig nedåt för att omringa vapenskölden, och uppåt för balans i helheten. Pilarna har i släktens muntliga tradition sin grund i en förfaders öde, han fick plikta med sitt liv ”ity han var med Dacken”. Armborst och pilar är ikoniskt förknippade med Nils Dacke och resning. Valet av dessa oppositionella symboler förefaller en smula självständigt.
Vapensköldens tinktur följer gängse heraldisk tradition, där uppräknas de metalliska, silver och guld, och färgerna blått, svart, rött, purpur och grönt. I tryck får då tinkturerna silver och guld färgerna vitt respektive gult. Vapensköldar ges vanligen en beskrivning i extremt kortfattad regelstyrd text, blasonering. Motsvarande för det aschanska vapnet borde då bli: På guld sexgrenad ask i rött. Enligt tradition har de aschanska färgerna i blomsterkransar mm angivits vara rött och gult, och det har hävdats att orsaken skulle vara prästförekomsten i släkten och att då kyrkans färger valts. Det ligger närmare att tro att aschanska vapnet är grunden.
Willand Aschan (1884-1973) har underställt frågan om det aschanska vapnet till riksheraldikern som 1932 svarade att vapnet är ett borgerligt vapen, rimligen äldre och autentiskt.
Ask – släkten Aschans heraldiska träd
Släktnamnet Aschan, först introducerat i latinsk form av prosten Johannes Aschanius vid inskrivning till Universitetet i Uppsala, kommer från Aska by i Hägerstads socken, Östergötland. Vapenskölden visar en ask.
Ask är ett ädelträd och anläggs i parker och alléer, som vårdträd och förekommer vanligt och självsått i lövhagar och blandskogar. Skogsbestånd dominerade av ask är ovanliga, trädet kräver friväxande kronor. En fullvuxen ask blir 30 meter hög med en krondiameter om 10 meter, och kan bli 200 år gammal.
Ask, Fraxinus excelsior, är växtsystematiskt kategoriserad av Linné 1753 i syrénfamiljen. Askvirke är hårt, segt, går lätt att böja och är ljust till färgen. Det används gärna till parkettgolv och möbler och ett eftertraktat träslag för verktygshandtag och träskor.
Asken är Östergötlands landskapsträd och I nordisk mytologi är en ask, Yggdrasil, det träd som bär upp och omger hela världen och under vilken gudarna håller ting.
Asken är värdträd för ca 480 biologiska arter (lavar, tickor, skalbaggar, fjärilar) varav 11 % är helt beroende av asken, ytterligare ca 23 % är starkt beroende. Ett allvarligt hot mot asken är asktoppssjukan som nu blivit vanlig i landet efter år 2000. Den medför en risk för en mycket snabb utslagning av större delen av det svenska askbeståndet. Asken är mycket viktig för den biologiska mångfalden som helhet.
